Feb

1

om att längta

1 februari 2012 | 4 kommentarer

Min lilla dotter har ingen aning om hur vackert hår hon har. Hennes stora lockar täcker hela kudden och precis när innan hon sluter sina små ögonlock mumlar hon ”mest klackskor”. Bara 38 dagar kvar tills hon fyller fem år. Hon önskar sig en bamseklocka, Ken-kläder och våfflor. Fast mest klackskor. Hon längtar efter sin födelsedag sådär intensivt som bara en snart-femåring kan göra. Visst är det magiskt med LÄNGTAN. Det roliga börjar ju redan där! Vad längtar du efter?

Jag längtar efter 4 saker just nu:

1. The NIKE BLAST i helgen i Stockholm. Kommentarer överflödiga. Nordens största årliga träningsevent. Globen kommer koka av träningsglädje, härliga människor, inspirerande klasser och föreläsningar. Mums.

2. Melodifestivalen. Kanske mest för att det är min stora dotters & min grej liksom… men också för att det är ingen idé att stå emot. Det är ju skitkul med glitter, snackisar, schlagers och popdängor, folkfest ja men why NOT liksom. Jag kan vara lite dålig på att följa storproduktioner på TV men har jag bestämt mig för att engagera mig till den milda grad att jag helt enkelt tänker luta mig tillbaka med popcornskålen i knät. Tack, för sjutton, tack! Nya sköna låtar till döttrarnas dicco mania på rummet. Och för mig; en ny finallåt till aerobicen, en ny stretchlåt eller en ny pumpande styrkelåt till coreklassen kanske? Som instruktör kan denna musikfest bli guldgruva.

3. Röhnisch Running vårkollektion 2012 och speciellt då den fantastiska rosa jackan. THE one and only jacka med överlägsen design,  inbyggd ventilation och reflexdetaljer. Jag har mailat Therese på Röhnisch regelbundet hela januari för att kolla, ”har den kommit in än”, ”men nu då”, ”när kooommer den”. Har tom lyckats dra ner en kollega på jobbet i samma träsk, nu ska hon också kasta sig över den så fort den anländer. Vecka 7, har jag fått höra. Så nu andas vi lugnt till vecka 7 vänner. Sen får vi stråla i löparspåret (yeah right jag kommer ha den även till jobbet, på gymmet, kanske tom på väg till fest, vem ska stoppa mig?)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. Våren. Februari är ju vår kortaste månad och vad jag vet kommer våren i mars. Så KOM nurå våren. Vi längtar ihjäl oss. Kom och värm våra frusna själar, kom och tina våra kalla fingertoppar, kom och fyll på vårt dagsljusförråd till bredden. Bring it on, allt! Jag längtar mer än vad jag erkänner för mig själv, fortsätter skrapa bilrutor och köper hem krispiga tulpaner. Snart är den här. Snart.

 Att längta har följande definition: ”verkligen åstunda något, ofta under en längre tid; verkligen se fram emot något (roligt)” Kan man verkligen tillåta sig att gå runt och vara glad för något som inte ens har börjat än? Japp. Det går. Actually, I can.  Vad innebär det för dig? Jag tänkte iallafall avsluta den här kvällen med att (till ljudet av små sovande andetag) slå in ett par klackskor i rosa presentpapper.

 

 

 

 

 

 

 

Jan

30

möten. människor. balans.

30 januari 2012 | 1 kommentar

Det är så vackert det där uttrycket om att man blir en del av alla man träffar. ”I am part of all that I have met”  (A Tennyson) Det är ju sant faktiskt. Vissa passerar snabbt, vissa ger lite extra energi, vissa lämnar fotspår ända in i själen- det är ju olika. Men de allra flesta som nuddar ditt liv LÄR dig något om dig själv. Balanserar dina egna erfarenheter med det du får från någon annan.

Detta kan skruvas upp lite extra om man går en utbildning. I mitt fall instruktörsutbildning i Body Balance. Yogamoment, andning och närvaro ger alltid möjlighet att skala av yta och komma närmre kärnan.
Har du tänkt på att det är lättare att släppa in folk när du befinner dig närmare kärnan? Har du tänkt på att träning öppnar upp? Det är inte för inte man tycker det känns okej att gråta i omklädningsrum och berätta hemligheter på stretchmattan.

Anyway. Magnus tog en annan liten annan vinkling på det här med att komma nära varandra. Han tyckte att TORTYR var en bra sak. Typ. När jag klagade över lite ont i ryggslutet identifierade han min löjligt spända gluteus medius, och sa helt enkelt ”Anna Vad har du GJORT? Det här är ju ingen muskel, det är en… korv” Och så tryckte han ner armbågen i muskelpaketet. Yes… jag-vill-hellre-dö-smärta… men efteråt räddade det istället mitt liv. Eller iallafall min helg. Smärtfri. STORT tack till proffsiga Magnus, spana in hans kloka blog.

 

 

 

 

 

Jag är så GLAD att Body Balance (mix av tai chi, yoga, & pilates) kom tillbaka till mig. (Instruerade det frekvent under min Stockholmstid på SATS) Åå. Nu lämnar jag dig aldrig. Jag kommer instruera Body Balance resten av mitt liv. SåDETså. Jag behöver balans! Symboliskt, holistiskt OCH ordagrant. Vår tränare Kristin Andersson var positiv energi personifierad. Hon inspirerade mig både genom en fantastisk dikt, se nedan, men även genom hennes unika förmåga att ge feedback med fingertoppskänsla. Missa inte Kristin, Katarina och Jessica på the NIKE BLAST i helgen.  

 

 

 

 

Men på tal om möten och människor, inte konstigt man är galen i gruppträning. Örebroare – vi ses på mina klasser på nJoy! Övriga – leta upp närmsta gym o testa Body Balance! Ett tips är att välja kläder som sitter på plats, jag sjukt nöjd med mina Shape tights i olika längder, plus mitt favoritlinne, här i färgen Cactus, se foton.

 

 

 

 

 

 

“If gravity is the glue that holds the Universe together, balance is the key that unlocks its secrets. Balance applies to our body, mind, and emotions, to all levels of our being. It reminds us that anything we do, we can overdo or underdo, and that if the pendulum of our lives or habits swings too far to one side, it will inevitably swing to the other.”  /D Millman

 

 

 

Jan

26

om glädje en helt vanlig torsdag

26 januari 2012 | 2 kommentarer

Det sägs att man ska skratta lika ofta som man andas. Isåfall har jag haft en bra dag idag. Såhär: Torsdagmorgon på forskningsenheten. Lite snömodd kvar under stöveln när morgontrötta jag och min kollega Ylva kollar postfacken i kopieringsrummet. Plötsligt höjer hon rösten. ”Alltså. Kan någon förklaaara för mig. Varför ligger det inte en chokladask, en bukett rosor och en miljon i mitt fack?” Lutar sig fram o skriker in i facket. ”HALLLÅÅÅÅÅÅ??? Det är ju för sjutton TORSDAG. Är det för mycket begärt?? Jag bara frågar?”

Och med de orden var dagen igång. Jag har skrattat så jag nästan kissat på mig. Åå vad de dagarna behövs! När jag & min huvudhandledare sedan brottas med en svår uppgift, svettas, svär o tillslut lyckas – då tar hon fram en stor röd knapp och ber mig trycka till. En röst ropar ”Well THAT was easy!” Ha haa.  Så avväpnande efter att ha spänt alla ansiktets 53 muskler rätt hårt. (Många av er känner säkert igen denna knapp, jag har sett en grön förut med ”bullshit” på) Lättköpt, javisst, men man kan ju inte gå runt o ta sig själv på för stort allvar hela tiden. Nu ska vi köpa in en sån knapp till varje rum. Bra tänkt. Hur skulle du kunna bidra till mer skratt på din arbetsplats? Hemma? Ibland är det balsam för själen att helt enkelt bara få asgarva. Vad säger du? Tänk om du skulle strunta i disken och gå o tok-busa med barnen en stund… eller planerat överfall på partnern… eller… Kom igen om du inte har blivit vuxen vid typ 35 så behöver du aldrig bli det.

Mer glädje; idag fick vi äran att lyssna på fantastiska Thomas Antoni som föreläste om kommunikation. Ska ni bara ta in en föreläsare under 2012 till er arbetsplats så rekommenderar jag honom. No doubt. Tre timmar med Thomas och du sitter inne med tusen värdefulla nycklar till kommunikation & presentation. Tex om hur man har en ”öppen kropp” och vikten av ögonkontakt (ALLTID ha som ambition att se ALLA i rummet). Tex om hur du kan välja vad du vill ge till dina deltagare, dvs fundera inte bara över vilken KUNSKAP du vill förmedla, utan se över vilken KÄNSLA du vill att de ska ha med sig efter din presentation.

Så. Idag tänkte jag att du som läser detta ska klicka dig härifrån med en känsla av glädje. Med lite distans. Men en känsla av att du har lust att SKRATTA. Bara tänka på det får det att bubbla lite. Visst, vi vet att skratt förlänger livet och är mycket billigare än medicin o allt det där -men jag vill att du ska sikta mot glädje bara för att det är KUL. Just for the fun of it. För att livet bjuder på det! Och vaddå. Det är ju för sjutton TORSDAG.

 

 

 

 

 

 

”Being happy doesn’t mean that everything is perfect. It means that you’ve decided to look beyond the imperfections”

   

 

Jan

22

my confession

22 januari 2012 | 12 kommentarer

”Hur ORKAR du med att träna så mycket? Hur får du ihop det?” Har fått frågorna förut. Är osäker på vilket svar som förväntas. Är det nu borde säga ”Hej jag heter Anna och jag är träningsberoende”..? Näe. Vet inte. Min reptilhjärna svarar iallafall ”det är ju DÄRFÖR jag orkar.” Vilket låter oklart, lite provocerande & halvstörigt okomplett. Orkar VAD liksom.

Vad jag vet pågår ingen tävling i att ha mest fullklottrad kalender.  Men ja. Jag har det. För att jag HAR två små döttrar, två krävande jobb, ett hyfsat socialt liv… plus mitt gruppträningsinstruerande. Och där kommer matematiken in i bilden. Jag BEHÖVER träningen för att njuta av det andra bitarna. Behöver aktivera sinne & kropp för att avlasta logistiktänket. Behöver träningen för att orka uppfostra & leka med barnen, för att hålla hjärnan lagom skarp för forskningen & jobb inom psykiatrin, för att känna mig stark, snygg, centrerad, sund och frisk.  Basta. Inte för att jag behöver hålla försvarstal. Men shit vad det spelar ROLL i mitt liv att jag är instruktör. 

För såhär – this is my confession – jag har instruerat i 15 år nu och aldrig tröttnat. Det är helt enkelt sån WIN-WIN. Utöver endorfiner, flow, fysiologiska & själsliga lyckorus så sker ett unikt möte med människor i rörelse. Mums. Mina älskade deltagare. Vad VORE jag utan er. Varenda en av er förgyller. Ni skapar energi, lyfter blick, kämpar svett & startar fartvindar i salen. I LOVE it. Tack för att ni finns! Tack för att ni låter mig guida er, jag älskar uppdraget. 

Denna vecka har varit en happeningvecka på mitt gym. Jag har kört YOGA med energitema, AEROBIC DANCE med en härlig teampartner, och min kära STEP DANCE. Röhnisch var förstås med i matchen även denna gång. Jag lottade ut ett Olivia Crease Racerback på aerobicen och det underbara mönstrade Matilda Print Racerback på stepklassen. Toksnygga. Därför toklyckliga vinnare. Smash – rätt in i träningsvåren bara.  Succé. Se hemsidan om du vill beställa hem ett eget.

 

 

 

 

 

 Men alltså det här med att få ihop allt, att hinna med, det dåliga samvetet för det man inte hann. Alltså det. Värdesätt allt du redan gör! Att få en vardag att rulla är inte lägsta nivån, det är en fantastisk INSATS. Blanda inte ihop egenvärde med hur mycket du hann pricka av på ”to-do-list”. Det handlar inte om hur mycket du får gjort. Det handlar om hur du fyller på med energi. För mig är det min träning och mötet med människor. Så vad gäller ”hur orkar du träna så mycket”-frågan så gissar jag att svaret finns just där.  Hur fyller du på med energi? Hur tänker du träna i vår?

 

”There will always be more you could do, but you have more fun if you realize fully how much you already do, and knew how worthy you already are.”